- 1 år sen
Idag är det ett år sedan jag såg Tokio Hotel för allra första gången live i Frankfurt. Jag var där med Jennifer och det var helt underbart. INGET slår första gången. Det var verkligen magiskt.. wow. Jag vet inte vad jag ska säga, men tiden har gått så fruktansvärt snabbt, det känns som om det var igår, fast ändå inte på något sätt...
Jag minns när vi stog där inne i konserthallen och väntade på att Tokio Hotel skulle börja spela. Jag var så fruktansvärt nervös så jag trodde jag skulle spy. Man var så förväntansfull liksom, det var någon man längtat efter såååå länge. Så när allt släcktes ner.. Då kändes det bara som att jag skulle spricka. Jag har aldrig förr upplevt en sådan känsla i min kropp, den lyckan spred sig ut i varenda tå och finger. Alltså, om ni inte har varit med om det själva kan ni aldrig förstå.
Jag kommer ihåg när vi stog i kön på dagen och svettades ihjäl, hur snälla alla tyskar var mot oss för att vi vaar från Sverige , jag kommer ihåg dom som satt bredvid och bara rökte hela tiden, jag kommer ihåg när vi tjatade ¨på vakten att få komma i det första blocket, och när han tillslut gav med sig. Jag kommer ihåg tjejerna som lånade min kajalpenna och skrev bill i hela ansiktet, jag kommer ihåg när tokio hotel stog på taket och alla skrek. Jag kommer ihåg sekunden då jag hörde introt.... Jag kommer ihåg när jag såg Bill på scenen...
Jag kommer ihåg hur lycklig jag var.. INGET kan någonsin slå den känslan. <3
Jag minns när vi stog där inne i konserthallen och väntade på att Tokio Hotel skulle börja spela. Jag var så fruktansvärt nervös så jag trodde jag skulle spy. Man var så förväntansfull liksom, det var någon man längtat efter såååå länge. Så när allt släcktes ner.. Då kändes det bara som att jag skulle spricka. Jag har aldrig förr upplevt en sådan känsla i min kropp, den lyckan spred sig ut i varenda tå och finger. Alltså, om ni inte har varit med om det själva kan ni aldrig förstå.
Jag kommer ihåg när vi stog i kön på dagen och svettades ihjäl, hur snälla alla tyskar var mot oss för att vi vaar från Sverige , jag kommer ihåg dom som satt bredvid och bara rökte hela tiden, jag kommer ihåg när vi tjatade ¨på vakten att få komma i det första blocket, och när han tillslut gav med sig. Jag kommer ihåg tjejerna som lånade min kajalpenna och skrev bill i hela ansiktet, jag kommer ihåg när tokio hotel stog på taket och alla skrek. Jag kommer ihåg sekunden då jag hörde introt.... Jag kommer ihåg när jag såg Bill på scenen...
Jag kommer ihåg hur lycklig jag var.. INGET kan någonsin slå den känslan. <3
Kommentarer
Trackback
